Till Jonathan

Om du läser bloggen så saknar jag dig redan. Ses snart!

Tandkräm, parfym och flygplansmat.

Nu sitter jag alltså här, har försökt bortsta tänderna med tuggummi och vatten (?), snyltat parfym på taxfree och allt sånt där annat som man gör. Måste säga att maten på air NZ är bland den bästa flygplansmaten som jag har ätit och ännu återstår 2 måltider på flyget från Hong Kong, där jag alltså är nu efter att ha sagt hej då till Jonathan, till London. Dock når flygplansmaten upp till en maxgräns vilket den redan för länge sen gjort. Har redan ätit 3 eller 4 måltider, har redan tappat räkningen och visst även om den är god är riktig mat bättre. Nej nu ska jag springa och köpa en inredningtidning till mamsen, skynda skynda

kram

Livet har några riktiga godbitar att bjuda på

Som ni vet sa jag ju igår att jag och Jonathan skulle ut och äta middag för att fira resan och för allt som ska komma. Vårt mål med fördrinken var mycket lyckat, vi hittade en mysig pub/restaurang/bar och bartendern blandade till en drink som jag förmodligen aldrig kommer bli serverad igen någonstans. Inte alls för att den var osmakligt, snarare tvärtom, nej den var bara väldigt speciell. Drinken bestod av 3 mosade limeklyftor samt 3 st inlagda lichefrukter, sockerlag, vodka, variant på passoa och ytterligare en spritsort. Släng in en massa is, shaka och där har du vår drink. Helt otroligt att en drink kan innehålla så mycket sprit och ändå smaka så gott som den gjorde, helt klart top 1 och ensam på listan enligt min smak.

Efter den minst sagt starka drinken var det dags för middag och vi gick till restaurangen som vi hade valt ut. Vår plan ändrade vi lite på och trilla inte av stolen nu, men det blev en trerättersmiddag med dunder och brak. Vi hittade en mysig lite italiensk restaurang med ett kanonerbjudande för en trerätters som vi bara inte kunder motstå.

Jonathan middag:
Kyckling och permesanfylld crepes
Barramundi med basilika och lime
Chokladmousse

Min middag:
Svamprisotto med babyspenat och fetaost
Rökt lax tagliatelle med krämig vitvinssås
Chokladmousse

Ja det krävs ju ingen hjärnkirurg för att lista ut att vi mer eller mindre rullande hem, tur att det var nerförsbacke hela vägen.

Nu sitter vi här på Auckland flygplats och ska om ett tag borda planet till Hong Kong. Kommer att kännas riktigt konstigt att inte se Jonathan på flera dagar, kommer känna mig riktigt ensam på planet till London om man får beklaga sig. Men jag kommer nog vara så mör efter 4 h till Auckland, 11,5 h till Hong Kong och sedan 12 h till London. Kul att mamma får hem, eller ja till London, en fräsch dotter i alla fall. Och dom slängde till och med min tandkräm i tullen, så mamma du kommer att få träffa en liten stinkbomb.

Av våra 1,7 NZD som vi hade kvar sen sist i Nya Zeeland flörtade Jonathan till sig en liten pommes frites på Burger King, vilket egentligen kostar lite mera, men det bästa var att kassörskan gav honom både vitlöksdipp och extra ketchup på köpet. Vet inte om jag ska bli överlycklig eller avundsjuk.

Bara några timmar kvar nu

När vi startade resan kändes det som om den aldrig skulle komma till sitt slut, inte alls att vi ville att den skulle sluta men 6 månader är och kändes som en otroligt lång tid i början. Men hur kommer det sig att vi sitter här och väntar på ett plan som går imorgon? Tiden har försvunnit på tok för snabbt och det börjar sakta men säkert gå upp för oss att snart är vi hemma. Det kommer vara en helt otrolig känsla att komma hem igen och träffa alla som vi saknat i 6 månader, lite läskigt faktiskt och för att erkänna vet jag inte riktigt hur jag kommer att reagera på att komma hem. Klart att man kommer att sakna det fria livet i och med att kunna resa vart man vill, när man vill och hur man vill, men jag kommer aldrig glömma den här resan. Aldrig någonsin. Och Sverige under sommaren med familj och vänner kommer bli lite extra speciell den här sommaren, det känner jag på mig.

För att fira den sista dagen innan vi splittar på oss, jag till mamma och London och Jonathan till Hong Kong och grabbarn grus så ska vi slå på stort. Vi ska ut och äta middag, och inte vilket budgetmiddag som helst utan vi ska gå på restaurang. Ett oroligt stort steg för oss som under 6 månader har snålat på pengarna så det inte är sant. Innan middagen ska vi ta en drink på en mysig bar och efter middagen tänkte vi gå till en glassbar och bara njuta. Kan inte riktigt vänta längre så avslutar här..

Nu ses vi faktiskt snart på riktigt!

Det stora barriär revet

Idag utforskade Bella och jag ett av världens sju naturliga underverk, det stora barriärrevet utanför Cairns. Båten som skulle ta oss ut till de yttra delarna av revet avgick 08.45 från Cairns hamn. Båda vi var lite nervösa eftersom besöket skulle innefatta två dyk på egen, med guidning om man ville men dock eget ansvar att kolla utrustning osv. Ingen av oss kom ihåg allting från kursen på Fiji för några månader sedan. Den biten visade sig dock väldigt bra till skillnad från Bellas och min planering.
Vi skulle flyga dagen efter tidigt på morgonen men vid bokning av dykningen tänkte vi inte på att vi var tvungna att ha minst 18 timmar från senaste dyket tills flyget skulle gå. Det hela slutade med att vi bara dök en gång och snorklade andra gången, vilket i efterhand visade sig vara en mycket bra mix då man under snorklingen kom närmare revet och simmade omkring vid ytan där solen lös på alla mångfärgade koraller.

Vattnet var 26 grader varmt och sikten uppskattade vi till ca 7 meter vilket inte var helt idealt men klart godkänt. Vi båda behövde första halvan av dyket för att riktigt komma till ro och börja slappna av och titta omkring ordentligt. Det vi såg var en enorm rikedom på olikfärgade koraller av alla slag och tusentals fiskar, från centimeterlånga upp till en halv meter. Dock blev vi lite besvikna av att vi inte såg någon 2 meters fisk som vi läst och hört om (I en sann historia svalde en sådan fisk en dykare till höften för att sedan spotta ut honom, tror inte vi människor är så goda. Dykaren som för övrigt var instruktör dök aldrig mer!). Däremot såg vi till min stora glädje en otroligt vacker havssköldpadda. Det var den andra vi sett på resan och oj vad jag tycker dessa djur är fascinerande.

Samma kväll var det ost och vin kväll på vårt hostel och inte tror det att det skulle vara det lyxigaste vi ätit på länge. De serverade fetaost, cheddar, kex, chips, kyckling i marinad med soltorkade tomater, ananas, vindruvor, vattenmelon, honungsmelon etc. Nu sitter vi och väntar på att gå ner på stan för att äta gratis pizza och öl och kanske komplettera med en gratis middag från hostelet. Jag tror vi kommer bli mätta!

Saunders beach

Vi vägrar ju alla att betala för oss om vi ska sova och därför lusläser såväl guide som kartboken för att se om vi inte kan hitta några gratis campingställen och Saunder beach var en sådan och om inte den finaste så var den uppe och slogs bland de bästa vi hittat.
Vattnet var varmt, stranden helt öde och regnskogen runt omkring bjöd på delikata kokosnötter.

Vi solade, badade, läste och längtade plötsligt inte alls hem till Sverige igen. På kvällen grillade vi mashmallows och satt långt in på småtimmarna runt lägerelden och drack öl och whiskey (Niklas och jag hade lovat varandra att köpa en whiskey flaska och sitta nere vid havet och känna oss som sjömän minst en gång under resan).

Det mest intressanta med den här platsen var nog inte naturen i sig utan det som levde där, nämligen en 45 årig australiensare som sa sig vara Australiens åttonde mest efterlysta person. Dave som han hette påstod sig vara med i Hells Angels och hade en tatuering som löd ”Angels” på bröstet. Han hade elva barn, kom från Adelaide och försörjde sig genom att delta i så kallade ”cage fights” som går ut på att två motståndare möter varandra i en bur och målet är att slå ner den andra med alla medel tillåtna. Ibland överlever motståndaren, oftast inte. Vapen är tillåtna så länge de finns inne i ”buren” från början, alltså dit placerade av arrangörerna. Publiken består av ca 40 rika personer som satsar pengar på någon av motståndarna. Allt detta låter väldigt obehagligt men Dave var troligtvis mytoman men hittade med all säkerhet inte på allting dock var han till exempel övertygad att människan aldrig landat på månen eftersom sanden faller neråt på filmklippen och på månen finns ju ingen gravitation, eller?

Grodan från 1770

Natten innan Saunders Beach sov vi över på en rastplats som hade allt; gratis grillar, toaletter, duschar, el och till och med exotiska grodor!

Ja det är sant det finns faktiskt en stad i Australien som heter 1770 vilket är staden där James Cook år 1770, inte så otippat kanske, steg i land för första gången. Jag antar att James Cook var lycklig eftersom det var och är en otrligt vacker kustremsa med härligt vatten och lummig skog.

Platypus

I listan över ”saker att inte missa längs östkusten” som finns med i vår guidebok nämns bland annat att se vilda Platypus och det bästa stället att se de på var nationalparken runt staden Mackay. Platypusen kan beskrivas som en blandning av en and, utter, bäver och fisk. Självklart var vi fast bestämde att se den lilla krabaten och bästa tiden på dygnet att göra det är vid gryning eller skymning. Trots att vi körde till fyra på natten för att komma till Mackay steg vi alla upp två timmar senare för att få en chans att se dessa Platypus och till vår stora glädje fick vi se dem. En viss besvikelse kunde dock anas bland oss då de här djuren bara var en halvmeter långa som max, vi som hade trott att de var lika stora som en bäver eller nåt?! I det brun gröna grumliga vattnet fick vi även syn på ett stort antal sötvattenssköldpaddor som simmade omkring tillsammans med våra Platypus, mycket trevlig upplevelse!

Segling i Whitsundays

Jag älskar att bli bortskämd och detta var precis en sådan dag.

I vårt Fraser Island paket som vi bokade ingick även en dags segling i Whitsundays som helt enkelt är Australiens paradis. Visste jag inte att jag var i Australien skulle jag nog lätt kunnat tro att jag vandrade runt på någon söderhavsö, ja utan den tryckande hettan och fukten vill säga.

Kl 8 seglade vi iväg med en grupp på 15 och en besättning på 4 st med Whitehaven som mål. Whitehaven som tydligen ska ha den renaste och vitaste stranden på jorden var precis så. Jag tror aldrig att jag har sett finkornigare och vitare sand. På den bortskämde fronten började det redan när vi bordade båten, som var övrigt var en segelbåt som under tävlingar har en besättning på 25 man. Efter några sekunder blev vi bjudna på kaffe och kakor och ungefär halvvägs mot Whitehaven bjöds det på ännu mera kakor. Varför skulle man tacka nej till det?

Väl framme på stranden var det nästan direkt tid för lunch som vi högg in på och njöt av att bli bortskämda som bara den! Ja sedan följde det sedvanliga som sol och bad och ja, sol och bad. Juste, vi kastade frisbee i ungefär 3 minuter också. Jag får inte heller glömma att berätta att det bjöds på ost, kex och grönsaker med tillhörande dipp på vägen hem. Jag ler fortfarande.

Jag vet inte riktigt hur länge sedan det var jag sist seglade men helt underbart var det och vi fick både definitivt mersmak.

WOW

Vi kom precis hem fran en heldag med dykning pa stora barriarrevet. Ja vad ska man saga, ni har sakert hort det fran oss forut men: helt otroligt!

Berattar mer imorgon.

Slutspurten

Vi befinner oss just nu i Airlie beach varifran vi ska ut pa en endags segling i morgon. Vi har grillat hamburgare, aterigen otroligt goda, och bokat allt som behovdes bokas. D.v.s dykning i barriarrevet, hostel i Cairns och Sydney och flybiljetter, allt redo for slutspurten infor hemresan. Trots att vi har det valdigt roligt borjar det kannas att man ar pa vag hem snart, alla vi pratar om sommarplaner och svenska sommrar som om det vore det basta i varlden. Hoppas ni har fatt en bra start pa den utan oss och behaller den tills vi kommer for hall i er alla dar hemma nu ar det inte manga dagar kvar tills vi landar pa arlanda...

Till mamma Sofi

Du ville se fler bilder på bilen och här kommer en på vår kära kärra i sina bästa dagar.

Fraser Island

Nu är vi tillbaka i civilisationen igen.

Hej hej

Vi har nog glömt bort att berätta vad det var vi skulle göra innan vi åkte iväg. Att åka till Fraser Island har varit ett av de stora målen med Australien och nu har vi äntligen sett det! Fraser Island är inte mindre än världens största sand-ö med både vilda dingos, hästar och annat rikt djurliv. Vi lyckades se ett antal dingos som närmade sig när vi grillade våra stekar, man kan ju undra varför. Men det roligaste är nog att de flesta dingos liknar till pricken Josses Ronja där hemma, lite charmigt sådär.

Men tillbaka till Fraser Island, man kan köra på ön men det krävs fyrhjulsdrift på bilarna eftersom det inte finns några asfalterade vägar utan man kör på stranden och när det är högvatten eller om man vill inåt ön är det sandvägar med hål djupa som kratrar som gäller. Så vad vi gjorde var att boka en resa via en arrangör som sätta ihop en grupp människor, vilka vi mötte upp med på ett hostel i Rainbow Beach där vi fick en gratisnatt. Där var det genomgång och sedan fick vår grupp som bestod av 11 personer en bil, tält, all utrustning, mat för de 2 nätterna och 3 dagarna och för att inte glömma en karta. Sedan var det upp till oss själva hur var och när vi ville göra allt men jag lovar att det visade sig vara en oförglömlig resa. Första dagen åkte vi till Lake Mackenzie som nyligen blev framröstad till en av världens 10 vackraste stränder och vi förstod direkt varför. Även fast vädret var lite molnigt när vi var där var sanden vitare än någon sand jag har sett förut och vattnet klarare än vad jag trodde var möjligt. På ena sidan var det en strand och på andra sidan eukalyptus träd som gjorde vattnet extra rikt på välgörande oljor. Vad gjorde vi mer på ön, jo andra dagen åkte vi ut till den yttersta stranden och Indian Head där man har utsikt över sanddynerna och den oändligt långa stranden. Vid lugnt vatten ska man tydligen lätt kunna se både hajar, valar och delfiner men eftersom vinden låg på var det svårt att se något. Annars tog vi och de andra i vår grupp, några irländare, britter, skottar, tyskar och fransmän det lugnt och njöt av solen och en god BBQ till lunch innan vi åkte till Elli creek och njöt lite mera. Nät tidvattnet dragit sig tillbaka letade vi efter en campingplats för natten och efter att några tält blåst bort och vi äntligen lyckats få mer eller mindre ordning satt vi hela natten och sjöng, spelade kort, åt burritos och drack iskall öl direkt från frysboxen.

Sista dagen, ja vilket var för bara några timmar sedan åkte vi till Lake Wabby som är en naturligt bildad sjö i mitten av oändliga sanddyner. Varje år blåser mer och mer sand igen sjön och det är sagt att om 10 år kommer inget spår av sjön vara kvar. Så det känns väldigt kul att ha sett den, ja förutom då att det var otroligt vackert men ni har nog listat ut att allt vi ser mer eller mindre är otroligt vackert. Ja med undantag för Mildura som inte har ens den minsta chansen att komma med på listan. Jag vill åka tillbaka till Fraser Island är allt jag kan säga!

Noosa

Ett exklusivt Byron Bay, ungefär så löd beskrivningen av Noosa i vår guide bok. Första intrycket av staden, som vi av erfarenhet vet är viktig, var mycket bra. Allting hände väldigt fort, vi strosade runt, bytte böcker på antik bokhandel, bokade första surflektionen och resa till Fraser Island och Whitsundays på samma gång. Effektiviteten var på topp. Efter den gångna regniga veckan kändes det som om allt började ordna upp sig. Efter en kort promenad i nationalparken och lite klättring i trädens lianer var det sovdags. Piff och Puff (Jesper och Niklas) hade dock andra planer, de satt och drack vin och sjöng i framsätet av bilen till halv ett (de skulle inte på surflektion klockan nio nästa dag).
Morgonen när vi vaknade var fantastisk, solen hade hittat till Noosa, fåglarna kvittrade och fjärilarna flög runt i magen för nu var det dags för vår första surflektion. Vi blev upphämtade av en typisk surf kille i tjugo års ålder. Efter en kort introduktion på land var det dags att surfa på riktigt, i vattnet. Instruktören (nu en annan än han som hämtade upp oss) gav oss en lätt knuff precis vid rätt tajming och tro det eller ej men både Bella och jag kom upp på brädan på första försöket och lyckades stanna kvar i minst 4-5 sekunder! Ingen dålig start. Två timmar senare med, mjölksyra i axlarna, ögonen rödsprängda av saltvattnet men med att sort leende på läpparna gick vi motvilligt upp ur vattnet, lektionen var slut. Inte nog med att vi stod upp på första försöket, vi var helt klart bäst av alla nybörjare och vi lyckades surfa några ”stora” (beror på vad man jämför med men i alla fall någon meter) vågor på egen hand. Båda fick vi ordentligt blodad tand och sa under hela dagen flera gånger om att vi måste hyra en bräda och ut och surfa igen och det snart!
Dagen kunde inte ha börjat bättre än den gjorde vi var fast beslutna att inte låten resten av den rinna ut i sanden. Vi packade därför lite matsäck och begav oss ut på en vandring i nationalparken. Denna gång valde vi en 8 kilometer lång stig som hela tiden följde kusten och oj vad vackert det var. Ena stranden avlöste den andra och skogen skiftade från torra gräsplättar till tropisk regnskog. Vi fick till och med erfara en sann nudiststrand! De klart snyggaste nudisterna var ett par i 70 års ålder som joggade, nakna, fram och tillbaka på stranden. Helt oslagbart, så ska jag också jogga när jag blir 70 år. Efter dryga milen vandring var vi framme i en ny stad och tog därifrån bussen tillbaka till Noosa.
Själv var jag lite tveksam för att sova på samma ställe två dagar i rad (vi sov i bilen på en nere vid stranden och vi visste mer eller mindre att man inte fick sova där) men de andra tyckte det vad bra där vi stod och själv gjorde jag inte mycket motstånd. Och så för första gången sen vi börjat resan med vår kära bil kom det en man från ”City Council” och knackade på vår ruta halv åtta nästa morgon och sa att vi inte fick sova där, vi var tvungna att flytta bilen omedelbart. Vi skulle slippa undan med bara en varning men om det upprepades skulle vi få böta upp till x antal dollar. Den här dagen började alltså mindre roligt. Trots det var vi på bra humör och vi körde bilen ner till stranden och badade (de flesta vi pratat med har fått en varning).
Nu sitter vi i sängen på vårt hostel i Rainbow beach och äter för tidigt lördagsgodis, det är ju trots allt bara fredag men i morgon ska vi till Fraser Island i tre dagar och två nätter och där kan man ju inte äta godis.

Australia zoo

Jag som har längtat så länge efter att få gå på zoo, nu har jag äntligen fått se mina älskade djur. Innan resan ens började tjatade jag på Jonathan att vi skulle gå på LA Zoo under våra 12 timmar i staden. Vilket jag dock inte lyckades tjata mig till, och sedan när vi bestämde att vi skulle gå på Melbourne Zoo med Jack och det inte heller blev av började jag tappa hoppet. Men nu äntligen igår gick jag och Jonathan på Australia Zoo, ett zoo som är världskänt och mycket tack vare Steve Irwin som ni alla kanske känner igen som ”The crocodile hunter” som sändes under i alla fall 10 år i Sverige. Efter hans död har Australia zoo blivit mer och mer uppmärksammat och vunnit flera olika priser och det blev lite extra kul att gå dit för Steve Irwin kommer även jag ihåg från när jag var liten.
Jag tror vi totalt spenderade 6 timmar inne bland djuren och vi fick se ormar, krokodiler, jättesköldpaddor, elefanter, tigrar, koalor (till Jonathans förtjusning), dingos, röda pandor, tasmanska djävlar, emuer, wombats, kängrur, wallabes, papegojor, konstiga fåglar, konstiga taggiga djur och hur mycket mer som helst. Höjdpunkterna med dagen var nog ända att få klappa koalor, mysa med kängurur och se en krokodilshow. Just inhägnaden till kängururna var en inhägnad som man kunde gå igenom och hade man lite mat till kängururna var det bara att gå fram och mata dem, vi som dock inte hade mat utan bara hade vår charm lyckades ändå mysa med en och annan känguru. Själva känslan av att komma nära djuren gjorde hela dagen mycket mer betydelsefull. Helt klart en otroligt bra dag!

Surfers Paradise

Alla som vi pratat med har avskytt Surfers Paradise men ändå pratar alla om det och så är det otroligt känt. Det här är inte en liten stad vid en strand utan ett mini New York med flera skyskrapor, däribland Australiens högsta allt byggt precis intill stranden på en sandbank, vilket betyder att alla stora byggnader förr eller senare kommer att kollapsa.
Vi hittade en mysig bakgata intill en park och inloppet till havet där vi övernattade. Efter det var dåligt väder gjorde vi inte så mycket förutom att spela vårt älskade kortspel 500. Jag fyndade i och för sig ett par förtjusande flip-flops för 10 dollar. Då och då dök dock solen upp och vi förstod anledning till att folk inte gillat Surfers Paradise så mycket, skyskraporna är nämligen så höga att de på eftermiddagen skuggar hela stranden!

Byron-Surfers

Vi har redan nämnt att vi haft otur med vädret men kanske inte riktigt hur illa det har varit. Just nu är det längs hela guldkusten (precis där vi är) de värsta översvämningarna någonsin och man tror inte man någonsin kommer att uppleva det så här illa igen. Det har blåst upp till 110 km/h, regnat i flera dygn, träd har blåst omkull, människor har varit tvungna att evakuera, några har avlidit till följd av bråte som flugit runt. Översvämningarna har stigit upp till 10 m och än så länge är detta den värsta naturkatastrofen på vissa ställen sedan 1974.
Mitt i allt kör vi omkring och sover i vår bil. Vi försöker utnyttja varenda solstråle vi får och grillade de godaste hamburgarna någonsin den första dagen med uppehåll. Annars fördriver vi tiden med att spela kort, kort, monopol, lite mera kort osv. Trots det ser man inte många sura miner för vi hinner ju faktiskt bada, träna, handla och leka trots att det regnar.
Sträckan från Byron Bay till Surfers Paradise gjorde vi på 3 dagar med en mellanlandning i Tweed Heads/Coolangatta varifrån vi i disig men vacker solnedgång kunde se Sufers Paradise skyskrapor långt borta i horisonten.