Beachcomber

Vårt sista stopp blev även vår minsta ö. Ön tog ca 5 min att strosa runt och var täckt av sandstränder och klarblått vatten. Vi visste att Beachcomer hade rykte om sig att vara party ön inom Yasawa öarna och det var något som vi direkt märkte när vi steg i land. För det första var det människor där, för det andra drack människorna öl och för det tredje var människorna högljudda och berusade redan vid middagen. För oss som i princip varit isolerade frå människor kom detta som en chock, och eftersom min stackars andre hälften fortfarande var svag från sjukdomen tog vi en tidig kväll.
Till frukost dagen efter fick vi en chock, till vår stora glädje var det buffé vilket betydde att vi slapp äta kaka till frukost. Istället blev det fisk, pommes frites, omelett och lite olika frukter. Mäta och belåtna efter frukosten tog vi en promenad runt ön för att sedan pressa lite i solen. Har man två soldagar kvar måste man ju satsa allt, det kunde inte bli så mycket värre då vi redan ömsat skin efter första dagen. Vi varvade sol, bad med en runda minigolf i djungeln och ännu mera sol. Eftersom det var australian day spenderade vi mesta delen av dagen med australiensiska Richard och Beckie. Efter lunchbufféen svalkade vi oss med en kall öl i solen, en öl som blev flera och till slut var det redan dags för middag som till vår förvåning var buffé. Efter middagen var det dans och nattbad hela natten lång, vid första nattbadet såg jag 2 st babyhajar som simmade vid strandkanten. Under kvällen fick vi även se eld dans och annan fijiansk dans.
Nästa dag kl 17 tog vi båten till Nadi där vi spenderade 2 nätter i en stad som inte erbjöd så mycket för att sedan lämna paradiset. Hit vill jag åka tillbaka!

Wanna Taki kryssning

Efter 3 nätter på Coral View var det dags att att testa på någonting nytt. Istället för att byta till en ny ö så bytte vi till en katamaran där vi skulle spendera en dag och en natt på. Kändes lite skönt med ett avbrott från de tradiotionella sovsalarna, och på båten var det till och med luftkonditionering. Dock var alla så vana vid att sova i en varm sal att vi alla sov med flera lager filtar för det var så kallt. Jag (Bella) hade det trevlig på båten medan min stackare till andra hälft återigen kämpade mot oddsen. Vi vet inte riktigt om det var någonting han ätit, eller om det berodde på något annat men magsjuk var han i alla fall. Och natten blandades med frossa och svettningar, måste erkänna att jag tyckte väldigt synd om honom. Men som den machoman han är paddlade vi ändå kajak till en närliggande ö där vi satt på stranden och åt kokosnötter. På denna ö fanns det även halft färdigbyggda hus och en gigantisk sal, vilket vi senare fick veta att enligt ryktena så var det maffian som byggt husen för att ha ett illegalt casino men senare fick ont om pengar och lämnade landet.
På kvällen var det middag med tillhörande crab race, vår krabba kom på 4:e plats och våra satsade 2 dollar rann ut i havet. Andra dagen efter frukost fick vi en guidad snorkeltrip av Jamie som bland annat genom att skrynkla ihop en plastflaska under vatten lockade till sig en haj. Denna gång var det en vitfenad revhaj som även jag fick se. Tydligen påminner ljudet som görs av plastflaskan om ljudet när hajar sliter ett byte itu, och lockar därför till sig andra hajar som hoppas på att få en gratis måltid. Det var första hajen jag sett på riktigt, känns roligt. Dock inte alls så skräckinjagande som jag hade tänkt mig men det var nog bara positivt. Jamie visade oss även en slags fisk som dödar koraller och är tillräckligt giftig för att få en människa medvetslös bara man nuddar vid taggarna. Efter den händelserika snorklingen var det dags för lunch för att sedan byta tillbaka till den andra båten som skulle ta oss till den sista ön, Beachcomer.


Mmm hummer


Solnedgången från båten


Jonathan testar fiskelyckan


Fisk Jonathan

Coral View Island

Efter det att vi lämnat Korovou och satt på båten på väg till Coral View kändes det som om vår öluffning löd mot sitt slut men sedan kom vi på att vi fortfarande hade minst 5 nätter kvar. Från den stora båten som tar en mellan alla öar blir man sedan hämtat med en liten motorbåt som tar en in till öarna. Färden med den lilla båten mot Coral View var helt otrolig. Alla passagerare inklusive Bella och jag satt med hakan vid knäna och var helt förstummade, aldrig hade vi sett så klarblått vatten. Vi fick snart reda på att området kallades för ”The Blue Lagoon” eftersom filmen men samma namn hade spelats in där. Förutom 4 svenskar träffade vi en mycket trevlig tysk kille, Stephan, och två australiensare, Riche och Becky vilka vi troligtvis kommer att möta upp när vi kommer till Sydney.



Ön hade mycket att bjuda på, förutom välkomstsång och buffé varje kväll fanns det möjlighet till utforskning av grottor, snorkling, toppvandring och till min stora glädje dykning! Efter bara en timma på ön hade jag börjat min dykarkurs! Efter middag var det dags för lekar, traditionell Fiji dans och limbo, dock var varken Bella eller jag särskilt bra på något av det.



Klockan nio andra dagen var det dags att åka till grottorna som låg på ännu en annan ö. Vattnet i grottorna var en blandning mellan regnvatten och saltvatten och vattennivån berodde därför på tidvattnet och vädret. I huvudgrottan fick vi reda på, till allas stora glädje, när vi väl simmade i vatten att där bodde tre stycken ålar! Utan att leta alltför mycket efter ålarna simmade vi under vatten till en lite mindre tvillinggrotta med bara en ficklampa som ljuskälla, lite skrämmande men häftigt. Väl tillbaka i huvudgrottan början Fijianerna som var med oss att klättra upp för stenväggarna för att hoppa ner i vattnet. Mycket stolt var jag den enda som klarade av att klättra upp så högt som de gjorde! Bella blev nog lite imponerad och det var ju själva syftet…
Under eftermiddagen spelade jag rugby med personal på resorten och upptäckte hur svår denna sport var. Efter en kort match var jag helt slut och genomblöt av svett så jag avvek och promenerade istället upp till toppen av ön med Bella. Vi försökte pricka vår promenad så vi skulle komma upp på toppen vid solnedgången med tyvärr var det lite för molnigt att vi skulle se så mycket.





På morgonen den tredje dagen hade jag läst färdigt teorin för dykningskursen och det var nu dags att börja med det praktiska. Eftersom Bella skulle ta en ”resfreshment course” fick hon följa med på min första dykningslektion och fräscha upp hennes kunskaper också. Innan första riktiga dyket fick vi lära oss att sätta ihop utrustningen, andas genom munstycket, några tecken att kommunicera med under vatten, tömma cyklopet under vatten och några andra livsviktiga saker att kunna. Jag måste säga att jag inte riktigt visste vad jag skulle förvänta mig med dykning, tänkte att det inte skulle vara mycket annorlunda än att snorkla men wow vad imponerad jag blev, helt frälst. På eftermiddagen gjorde jag ett till dyk och två till dagen därpå och jag ville aldrig sluta, tiden gick ju så fort där under vattnet. Det är verkligen en helt ny värld som öppnar sig där havsytan. Även om havet är stormigt är det under ytan lugnt, harmoniskt och helt fantastiskt vackert. Att tillägga känslan av tyngdlöshet och förmågan att verkligen röra sig och andas obehindrat under vatten, det är svårslaget.
Eftersom vi visste att vi hade några dagar på fastlandet efter ö-luffningen bestämde vi oss att stanna en extra natt på Coral View, dels för att hinna utforska ön lite mer dels för att jag skulle hinna göra klar hela min dykarkurs på den här ön.



P.S När jag publicerar detta sitter jag på ett kafée i Auckland men mer om det äventyret kommer senare.

Lite bilder

Korovou

Korovou eco resort blev vårt tredje stopp på ö-luffningen och ligger mellan två andra resorter längs en oändligt lång sandstrand. På denna ö finns det även tre större byar på 100, 150 och 250 invånare.
Direkt när vi kom till ön var det dags för lunch, vi hörde deras trummande mot en urholkad stam vilket signalerar att det är mat, och som små får som blir vallade lunkade vi dit. Efter lunch gick vi över till andra sidan ön och till Honeymoon beach där vi vandrade längs stranden hand i hand. Love is in the air, ohohoo! Det var först efter ett tag som vi märkte att stranden rörde på sig, skrattande konstaterade vi att det såg ut som E4:an under rusningstrafik. Om ni undrar vad det var som rörde sig var det snäckor, jag är van att se några stycken vandrade längs stranden men inte flera tusen. Vad de faktiskt gör har vi inte riktigt listat ut, för det är när tidvattnet drar sig tillbaka som de dyker fram. De snäckor utan skal letar nya, och de med skal gör vad?
Under den andra dagen på Korovou testade vi snorklingen och blev verkligen inte besvikna, vi såg utöver de 100 tals färgklickar som simmar runt en blåringad rocka och en avlång plankliknade fisk. Det enda som gjorde oss besvikna vid snorklingen är snorklarna som vi köpte i hamnen, redan första sekunden vi testade dem läckte de in. Bra kvalitet säger jag!
Efter ytterligare en dag i solen njöt vi av solnedgången på det stora soldäcket utanför matsalen för att sedan äta en maträtt som ni kommer att bli så avundsjuka på. Till förrätt blev vi och de två andra gästerna Feye och Ratu, serverade en kryddstark soppa och till varmrätt ugnsbakad hummer på en grönsaks och rotfruktsbädd. Efter varmrätten blev det mera mat, grillad fisk fångad av en av byborna. Mätta och belåtna vandrade vi bort till den andra resorten för att dricka en öl och dansa på stranden under en stjärnklar himmel.

On the road again

Idag om ca 5 timmar flyger vi till Auckland och ska mota upp nagra vanner. Mer uppdatering kommer inom kort men da forsattning pa Fiji aventyret!
Ses snart

Kuata Island

Efter en natt pa bounty hoppade vi pa baten som tog oss till en ny resort som heter Kuata. Den har on var betydligt storre och mer dramatisk an den forra. Humoret gick bade upp och ner eftersom det an en gang hade borjat regna men da visste vi inte att de tva narmaste veckorna skulle vara fulla av solsken. Det forsta som slog oss var att lokalbefolkningen pa on var valdigt trevliga. Pa den har on bodde det aven folk permanent sa det kandes lite mer akta och mindre turistigt an den forra on.
Sa fort det slutade regna vandrade vi genom regnskog med lianer, odlor och manga andra farliga rovdjur upp till toppen varifran man kunde se 360 grader runt. Fantastisk utsikt men sjalvklart hade vi lamnat kameran pa rummet. Efter en utsokt middag blev vi inbjudna av byborna till en Kavaceremoni, Kava som ar Fijianernas nationaldryck vilken framstalls ur en rot. Roten torkas, krossas och blandas sedan med vatten tills man har pressat ur all saft ur pulvret. Man dricker kavan ur en kokosnotshalva. Vi satt pa madrasser i deras sovrum dar de alla sov, tio stycken totalt, och drack kava, pratade och spelade gitarr i flera timmar tills det blev dags for oss att ga och lagga oss. Sjalva satt de uppe till fyra pa morgonen.
Nasta dag stralade solen och vi begav oss ut och snorklade. Otrolig snorkling men haftigast var nog nar jag (Jonathan) sag en revhaj, minst 5 meter lang! Bella blev lite radd men jag simmade lugnt och sansat och skramde bort hajen till bellas stora gladje. Pa eftermiddagen tog vi oss over till en annan o for att ga i kyrkan eftersom det var sondag. Kyrkan var egentligen en vanlig byggnad, men det vagdes upp av korens fantastiska sang och prasternas passionerade predikan som vi dock inte forstod nagot av eftersom de inte talade engelska. Som avslutning deltog vi i nattvarden och overlag var det en haftig upplevelse.
Utover det tog vi det ganske lugnt och slappade mest i solen, men vi gjorde aven vara egna armband av palmblad som vi kommer visa bilder pa sen. Internetuppkopplingen ar inte den basta sa vi vantar med att lagga upp bilder tills vi kommer till Nya Zeeland och far lana Astrids internet. Sa ni far vanta nagra dagar till innan ni far beundra bilder fran paradiset.

Ps, vi har aven nagra myter att beratta for er om kannabalismen har pa Fiji, om den roda blomman som bara vaxer pa en enda plats i varlden, pa en vulkano i Fiji och om krigarens skelett som hittades forst forra aret.

Bounty Island

Vårt första stopp blev en liten ö ca 30 min från fastlandet som tog ca 20 min att gå runt. Sandstränder täckte öns alla sidor och själva ön var i princip en tropisk djungel. Eftersom den sista cyklonen just hade passerat var vi i princip de enda gästerna. De 2 dagar som vi spenderade på Bounty blev relativt lugna och skuggiga då vi i Nadi bränt oss så illa att vi knappt kunde ta av och på kläder utan att börja gråta, för den delen sova också. Men att njuta av det kristallklara vattnet gjorde vi ändå, och avnöt en kall öl till en tre rätters middag bestående av linssoppa, grillad fisk och friterad banan med chokladsås. I det paket som vi har köpt ingår transport, boende och mat och rutten är redan färdigbestämd. Med andra ord blir vi behandlade som prinsar och prinsessor. För er som inte riktigt förstått hur bortskämda vi har blivit kan vi bevisa detta med matschemat som ungefär ser ut som följande: 07.30 frukost, 10.00 morning tea, 12.00 lunch, 15.00 afternoon tea och 19.00 middag. Många av dessa måltider är även bufféer, skämta inte vi är i himmelriket!

Fiji time

Hej alla kära,

först vill vi be om förlåtelse för att vi totalt har ignorerat er i snart 2 veckor. Det är faktiskt så att vi har varit isolerade från omvärlden, i detta land fungerar knappt fijianernas egna mobiltelefoner. Men nu äntligen när vi befinner oss på Beachcomber, båtluffens sista ö, har vi hittat internet. Vi vill bara säga att vi till slut påbörjade vår båtluff en dag försenad och vädret har sedan dess varit helt underbart. Förutom några enstaka skurar här och där har det vart ungefär +30-35 grader i luften och ca +30 grader i vattnet. Vi har hur mycket som helst att berätta för er men en kort summering är att det har varit helt fantastiskt, från maten till hajarna. Vi tänkte berätta mera för er men för att inte skriva allt samtidigt börjar vi från början, men här är ett smakprov på vad som komma skall:
Nationalsdrycksceremoni med lokalbefolkningen
Dykarcertifikat
Revhajar
Toppbestigningar
Grottäventyr
Underbar mat
Den blåa lagunen
Kyrkobesök

Fiji

Flyget mellan L.A. och Nadi tog ca 10 timmar varav vi sov 8 1/2, ganska slutkörda efter en hektisk dag i L.A. med andra ord. Väl i Fiji möttes vi av män i kjol och blommiga skjortor som spelade ukulele, precis som det sig skall. Redan efter ett par minuter var vi svettiga och då var klockan ändå bara fem på morgonen och medans vi svettades gick lokalbefolkningen runt i jackor. När vi kom ut från ankomsthallen möttes vi av regnet som nu, kl 21.36 har regnat oavbrutet sedan vi kom. Vi kommer därför tyvärr inte kunna åka ut på vår öluffning den dagen vi tänkt eftersom Fiji drabbats av översvämning pga av två orkaner som nyligen svept (eller sveper) över landet. Så det är lite blandade känslor hos oss nu, men vi hoppas på det bästa och än så länge har hoppet inte svikit oss. Och även fast det öser ner har vi trots allt gått en 3 timmars promenad i shorts och t-shirt, till "staden" som inte riktigt existerar och köpt en limpa bröd och två tonfiskburkar.

Ps. nu ligger vi 11 timmar före er där hemma.

Lite fler bilder från LA

Los Angeles

Under vår mellanlandning på 12 timmar var vår plan att se Los Angeles. 12 timmar som blev 8 timmar efter ett hektiskt letande efter någonstans där vi kunde lämna av våra 20 kg tunga ryggsäckar eftersom vi inte kunde checka in väskorna direkt till Fiji. Till slut blev det Union Station som blev vår räddning för ynka 6 dollar fick vi lämna våra väskor i hela 24 timmar.

Nå hur gör man då om man vill se Los Angeles på 12 timmar? Jo man gör det mest turistiga man kan göra man åker på en tur genom hela staden med Starline, en klassik röd engelsk dubbeldäckare med en högtalarröst som hela tiden berättar vad det är man passerar.

Under bussturen där man kunde hoppa av och på på varje stopp hann vi se Union Station, Chinese theather, Hollywood Bowl, Universal Studios, Farmers Market, Guitar Centre, Sunset blvd, Beverly Hills, Rodeo drive och sist men inte minst Hollywood skylten.

Vår dag i Los Angeles avlsutades med en gigantisk yoghurtglass med topping. Jonathan tog hallon med musli och Bella tog Choklad toppad med vit choklad. Mums men mäktigt.

Det blev väldigt många intryck under kort tid så det är svårt att säga vad man tycker om staden, men med tanke på att det var + 16 grader och strålande sol är det svårt att inte tycka om staden. En häfigt och väldigt varierande miljö med oändligt många lyxiga bilar som tog upp hela gatorna. Vi kom nog båda överens om att en eller några fler dagar i Los Angeles inte skulle skadat. En häftig upplevelse helt enkelt.

Calgary flygplats

Hej igen, sitter nu på Calgary flygplats och väntar på att få gå på planet. Sen sist har det inte hänt så mycket, vi har köpt 2 mackor och 2 kaffe för samma pris som vi i Revelstoke köpte mat för under en vecka. Kändes riktigt nödvändigt men otroligt gott med en ordentlig macka, skinka/ost och en med tonfiskröra, och för en gångs skull gott kaffe.
Annars är flygplatsen inte så stor verkar det som, men gratis trådlöst internet är ju ett plus. Vad vi har hört från andra är att Calgary är en riktig håla som inte är värd att stanna en sekund i. Nu såg ju vi inte så mycket igår men det skulle ändå vart kul att se staden under dagen. Det får bli en till resa istället. Nej nu måste vi skynda oss lite, vi sitter på rad 13 om någon undrar. Kanske därför vi inte fick checka in väskorna hela vägen till Nadi, oturen har börjat!

Bye Bye Canada

Klockan är 05.16, vi är båda två lite nyvakna och sömniga men har en bra känsla i kroppen då sängen här på Ramada hotel är minst dubbel så bred som den i Revelstoke. Taxin ska komma 05.30 så nu är det bäst att gå ner till reception och fixa det sista innan flyget till Los Angeles.
Ses snart Kanada, kommer sakna dig!

Framme i Calgary

Nu har vi kommit fram till Calgary, checkat in på vårt hotel och ätit en pepperoni och en toscana pizza på Boston Pizza. Bussresan från Revelstoke och hit gick superbra och snabbt, kan bero på att jag förmodligen sov 80% av resan. Men det är så skönt att sova! Bussen gick hur som helst i tid och vägarna var öppna och i okej skick, lite skakigt till och från men det fungerade bara som en vagga för mig. På vägen till Calgary körde vi via Roger´s pass, Golden, Lake Louise, Banff och två andra städer som vi inte riktigt vet vilka det är. Helt otrolig utsikt i princip hela vägen, bara berg, skog och snö vart man än kollade, men längs hela vägen passerade vi bara 6 städer så allt annat är obebyggt. Det får en att förstå hur få människor som egentligen bor i Kanada och varför. Många ställen vi passerade är helt omöjliga att bygga upp en samhälle på.
Nu måste jag sova för imorgon ringer klockan 04:45, om inte Jonathan stänger av väckarklockan som han brukar vara ganska bra på. Sov gott till er alla.

Framme i Calgary

Det börjar närma sig..

Nu börjar det pirra lite i magen och jag tror att jag först nu förstår att vi ska till Fiji. Att vi ska byta ut ett vinterlandskap mot ett tropiskt paradis. Inga mer varma kläder eller 4 lager tröjor som har behövts ibland, utan snart ska man gå runt i bikini och shorts och sörpla på kokosnötsdrinkar hela dagarna. Det vill säga om vi kommer härifrån, vägarna till och från Revelstoke öppnade först för en timme sedan och vi åker imorgon kl 12.20. Under de senaste dagarna har det gått laviner och lermassor som gjort vägarna obrukbara. Visst det har varit helt underbar skidåkning under de senaste dagarna, ungefär 100 cm totalt bara på några ynka dagar men det är nu man börjar inse hur frusterande det kan vara om man faktiskt ska ta sig någonstans. Men jag har en bra känsla, att vi kommer ta oss till Calgary med Greyhoundbussen där vi ska spendera en natt innan vi flyger tidigt på morgonen till LA för en mellanlandning på 12 timmar. Vet inte om jag har berättat det men vi har bokat biljetter till en turistbuss som kör runt överallt med på och av-hopp vid alla stopp. Ska bli riktigt kul för har aldrig varit riktigt så turistig förut, men måste erkänna att det kan bli ett kul sätt att ta sig runt när man bara har några timmar.
Så det är alltså sista kvällen här så det ska vi fira med en riktigt utgång och vi har laddat upp med lite öl, tequila och chips dagen till ära. Stämmningen är på topp, dock är det lite blandade känslor för de senaste dagarna har varit några av de bästa skiddagarna i mitt liv. Vill absolut åka tillbaka hit någon gång igen.

PS: vi har haft en liten uträkning och vi har faktiskt 1000 kr över i mat och nöjes budgeten var, trots det har vi unnat oss saker då och då och lagat riktigt bra och matig mat. Känns skönt med en bra start för resans budget.

Grande finale

Vi är nu inne på vår sista skiddag, vår sista crunchybar och vårt sista dygn här i Revelstoke. Som perfekt avslut har det ännu en gång snöat över 20 cm under natten, kan det bli bättre? Nej nu måste jag skynda mig så vi hinner upp i tid, hörs senare.

En berättelse om våra vänner

Ni kanske har undrat lite vad vi egentligen gör här när vi inte åker skidor och vilka vi umgås med. Sen kanske ni också undrat hur vi egentligen kommer till backen när vi inte liftar, men vi har vår vän James här som har bil, en svart Nissan pickup (såklart) och annars tar vi bussen som började gå för några veckor sedan.
Nu ska jag berätta för er vilka vi leker med på fritiden: vi kan börja med James som är en bonde från London på 29 år. Sedan har vi Jack och Sam från Australien som båda är 89:or, vi känner oss som veteraner jämfört med dem. Höjdpunkten på dagen är faktiskt när Jack och Sam ska laga mat, oftast på menyn står pasta med klyftpotatis i ugn. Och till variation blir det även tomatsoppa eftersom de köpt 1000 burkar tomatsoppa på rea. Utöver det har vi också Niklas, en 26 åring från Åhus som varje lunch äter en powerbar, ett äpple, en dubbelmacka med olika röror och jordnötter. Underbart!
När vi inte åker skidor brukar vi spela kort, laga mat, vandra runt på stan och sitta och skratta åt Jack och Sam som alltid har något roligt för sig. Alla är människor som man blir glad av, skrattar både med och åt faktiskt.

:D

En dag att minnas

Idag var en en sådan där dag man minns, sådan där som präntas fast i minnet, en dag att minnas helt enkelt. Vi vaknade upp i tron om att dagen inte hade mycket att ge, särsilt eftersom gårdagens skidåkning varit så bra, men så slog vi på datorn och läste att det kommit 16 cm nysnö på berget! Efter en sedervanlig stadig frukost bestående av gröt och kaffe begav det sig till berget igen och det var fantastiskt. Där fanns inga människor (de flesta trodde nog inte att det var så bra plus att alla vägar till revel"stock" var stängda idag pga det häftiga snöfallet), hur mycket snö som helst och en otrolig glad stämning. Vi hade nog några av årets bästa åk innan jag beslutade att ge mig på en klippa jag kollat in i några dagar. Dagen till ära hade vi faktiskt tagit upp kameran så det var bara att köra på, även om vädret hade mer att bjuda. Det lustiga är att droppet på ca 8 meter gick alldeles utmärkt, jag satte till och med landningen som var den bästa jag nånsin upplevt, kändes som en meter puder att landa i. Dock gick det lilla hoppet på en stubbe några minuter senare inte lika bra, drog axeln ur led men det måste bli första gången för allting! Jag var nog lite hög av adrenalin och blev lite övermodig och ville verkligen ha en fin bild när jag hoppar en typisk översnöade kanadensisk stubbe, sådana man ser i skidtidningar. Jag måste trots allt tacka Erik Almström hemma i sverige för utan att ha sett honom dragit axeln ur led fler gånger än jag kan räkna skulle jag nog inte vågat dra min egna axel tillrätta igen. Efer att ha kikat på bilderna och pratat om ironin att jag klarade klippan alldeles utmärkt men gjorde mig illa på den lilla stubben, tog vi liften upp igen och körde ett sista underbart skogsåk med puder upp till öronen!
Jag erkänner det nu, jag älskar Revelstoke och vill inte åka härifrån! Kanske flytta hit?!

Klippan:

Dumma stubben:

OJojoj

20 cm snö under natten och några ynka minusgrader, ni kan ju lista ut vart detta leder. Efter första åket var vi ungefär lika möra som vi vanligtsvis är vid slutet av dagen, om ens det. Men ett åk blev till 8 åk och då hade vi inte ens ätit lunch. Ojoj, vilket misstag. Snön var blöt och tung och ibland kändes det som man hade en grizzlybjörn stående på skidorna. Men riktigt, riktigt, riktigt bra var dagen. Bokstavligt talat simmade vi i snö hela dagen lång, men skönast var nog Niklas som fastnade i en snögrop under en gran och faktist var tvungen att ta sin spade och gräva sig ut. Jag har nog aldrig varit så mör och så tacksam över någonting i hela mitt liv som när en tjej från Nya Zeeland vid lunch frågade om jag ville ha lite choklad.
Dagen fortsatte med ett besök på badhuset (för tredje gången faktiskt) för att sjunka ner i en het bubbelpool. Det fanns inte ens med på världskartan att simma några längder, och jag var faktiskt så mör att jag inte knappt orkade sitta upp i bubbelpoolen. Sedan blev det lite kortspel och sen kycklingwok med ris till middag med tillhörande sallad och vitlöksbröd. Lite kan vi faktiskt, brödet var det någon som lämnat och som var för hårt för att äta som det var. Mums. Efter den delikata middagen gick vi faktiskt och köpte lite choklad på Coopers, det är inte ofta vi unnar oss något som detta men eftersom det är så gott är man ju tvungen ibland. Nu mår jag dock nästan lite illa, är inte van att äta chokad som hemma för här har det mest blivit chips. Vilket också slinker ner lika lätt. Nu tror jag faktiskt att jag ska gå och lägga mig, vet inte om jag orkar byta om till pyjamas ens.

Kram från en glad men en väldigt mör och trött Bella

GODKVÄLL

Kvällen avlutades med ett parti australiensiskt 500, ett grymt bra kortspel som Jack och Sam lärt oss. Det roliga är att vi skämtat med Jonathan att han hela tiden fuskar för att han alltid får den bästa handen. Idag fick vi det ultimata beviset, när alla vi hade spelat vårt sista kort hade Jonathan fortfarande 3 kort kvar på handen. Oj då, säger han och ser förvånad ut..Vad ska man säga?

GODMORGON

Idag känner jag att det är dagen, dagen då jag visar Jonathan vad jag verkligen gå för. Han kommer se mig som en prick i horisonten. Jonathan ramlade förresten igår och tappade skidan, igen. Det är sådana dagar som får mig att må riktigt bra, inte för jag har mindervärdeskomplex man han är ju så bra.

Vi fick ett mail idag av Stina på Sigtunabygden som sa att hon länkat till vår blogg på Sigtunabygdens hemsida. Vi känner oss lite stolta nu när vi är länkade på förstasidan på Sigtunabygden längst upp till höger. Spana gärna in det! Utöver det så har ni väl läst artikeln som publicerades om oss strax efter att vi åkte. Det känns riktigt kul att vi har fått så mycket respons på bloggen av alla er, ni är bäst!

http://www2.sigtunabygden.se/avd/1,1826,MC=600-AV_ID=848435,00.html

Kanada vs Sverige

Idag har varit en mycket bra dag, riktigt bra med snö, inte för kallt och inte för blåsigt. På några timmar hann vi med två hikar och några riktigt sköna åk ner, på lite nya ställen som inte testats tidigare. För att skryta lite kan jag erkänna att vi var de första spåren för dagen på vissa åk. Dock är vi lite möra nu så jag laddar upp med en kopp kaffe och en chokladkaka som Adrian gav mig medans Jonathan vilar ögonen lite. När jag tittade till honom slumrade han som en liten gris, en gris med antydan till skägg dock.
Snart ska vi gå till baren och titta på jr hockey finalen Sverige/Kanada. Vi kan nog bli ett helt gäng svenskar, så hoppas att Sverige vinner. Eller kanske Kanada, man vill ju inte bli nedslagen men jag är nog inte i riskzonen för det men enligt rykten har vi hört att kanadensare boende i små städer är positivt inställda till att slåss för att de inte har så mycket annat att göra. Är det sant, det vet vi inte men det låter starkt!

I´m so lonely del 2

Stackars stackars Bella som är hemma och var tvungen att ligga ensam i sängen i källaren när alla andra barnen åkte upp och åkte skidor. Efter en skön natts sömn med drömmar om Star Wars figurer och rädda världen (vilket jag dock inte lyckades med) gick jag trots lite press från en viss herre inte upp utan somnade om och sov några sköna timmar till. Vilket följdes av en fantastisk frukost bestående av mackor och kaffe. Därefter följde en halvtimma av internetsurfande och funderande, skulle jag genom promenader eller vännertittande klara mig igenom denna ensama dag helt på egen hand. Det blev det första beslutet. Under dagen har jag trots allt lyckats titta på otaliga websidor, handlat kräm och ringt hotel i Calgary. Jag har även ätit lunch (ris och kycklingröra), en morot och några kex. Dessutom har jag tittat på kartan över vår resrutt (längst ner på bloggen). Känner mig på topp nu och hoppas att morgondagen på skidor kommer vara grym!

PS: jag är inte alls sjuk utan har bara ont i benen och vill kunna åka alla kommande dagar med snöö! Men man får väl fortfarande känna sig ensam eller hur?

Skidbilder

Idag var det andra gången kameran var uppe och första av de två gångerna det var fint väder. Här kommer lite smakprov på vad Revelstoke har att bjuda på:

Nyår!

Nyår firades genom en otroligt god och lyxig middag bestående av sallad, klyfpotatis och kycklingsfiléer! Detta sköljdes ner med ett mustigt chilenskt rödvin och några kalla kanadensiskt-bryggda öl. Efter middagen som avnjöts i sällskap av Sam och Jack begav vi oss upp till övervåningen här på hostelet samesun där vi spelade lite biljard och minglade medans kvällen sköt fram. Timmarna gick och plötsligt var det dags att bege sig ut på stan. Eftersom nattklubben hade inträde på 40 cad valde vi istället den mer "hippa" av två barer som finns här. Lite dans, några ölkannor och nedräkning till tolvslaget fyllde natten innan det var dags att gå hem och starta det nya året med en god vickning!