En dag att minnas

Idag var en en sådan där dag man minns, sådan där som präntas fast i minnet, en dag att minnas helt enkelt. Vi vaknade upp i tron om att dagen inte hade mycket att ge, särsilt eftersom gårdagens skidåkning varit så bra, men så slog vi på datorn och läste att det kommit 16 cm nysnö på berget! Efter en sedervanlig stadig frukost bestående av gröt och kaffe begav det sig till berget igen och det var fantastiskt. Där fanns inga människor (de flesta trodde nog inte att det var så bra plus att alla vägar till revel"stock" var stängda idag pga det häftiga snöfallet), hur mycket snö som helst och en otrolig glad stämning. Vi hade nog några av årets bästa åk innan jag beslutade att ge mig på en klippa jag kollat in i några dagar. Dagen till ära hade vi faktiskt tagit upp kameran så det var bara att köra på, även om vädret hade mer att bjuda. Det lustiga är att droppet på ca 8 meter gick alldeles utmärkt, jag satte till och med landningen som var den bästa jag nånsin upplevt, kändes som en meter puder att landa i. Dock gick det lilla hoppet på en stubbe några minuter senare inte lika bra, drog axeln ur led men det måste bli första gången för allting! Jag var nog lite hög av adrenalin och blev lite övermodig och ville verkligen ha en fin bild när jag hoppar en typisk översnöade kanadensisk stubbe, sådana man ser i skidtidningar. Jag måste trots allt tacka Erik Almström hemma i sverige för utan att ha sett honom dragit axeln ur led fler gånger än jag kan räkna skulle jag nog inte vågat dra min egna axel tillrätta igen. Efer att ha kikat på bilderna och pratat om ironin att jag klarade klippan alldeles utmärkt men gjorde mig illa på den lilla stubben, tog vi liften upp igen och körde ett sista underbart skogsåk med puder upp till öronen!
Jag erkänner det nu, jag älskar Revelstoke och vill inte åka härifrån! Kanske flytta hit?!

Klippan:

Dumma stubben: