Aventyret

Idag var en stor dag pa alla satt och vis. Idag sag vi inte en utan 7 kangrur som nojt stod och mumsade frukost i soluppgangen. Lite lagom uttrakade som vi alltid ar precis nar vi kommit till vitloksfabriken bestammde vi oss for att overlista kangrurna och utfora lite olika trix med dem. Felix plan var att komma sa nara att han kunde krypa ner i fickan och gosa in sig, jag ville mest hoppa upp pa ryggen pa en och studsa ivag och vad Jonathan ville vet jag faktiskt inte ens, men jag vill nog inte veta det heller. Sakta smog vi oss narmare och narmare, en fard som tog oss over djupa vattenhal och vallgravar. Att komma nara var en konst och for att inte skramma bort frukostpartyt tog vi oss den sista biten extremt langsamt fram, andades knappt och kralade genom gyttjan som trangde in i vara klader. Men plotsligt studsade en kangru ivag, vilket foljdes av de resterande 6. Besvikna sag vi alla vara drommar forsvinna ivag pa mindre an nagra sekunder. Snabbare an vinden for vitloksskalen over garden.
Nar vi sedan bedomde avstandet raknade vi ut att vi varit ca 200 m ifran dessa djur, och att det basta sattet att narma sig kangrurna pa kanske inte var att prata med hog rost, ga uppratt och tro att man skulle komma sa nara som nagra centimeter. Men imorgon ar en ny dag och man vet aldrig vad den for med sig.