Surfers Paradise

Alla som vi pratat med har avskytt Surfers Paradise men ändå pratar alla om det och så är det otroligt känt. Det här är inte en liten stad vid en strand utan ett mini New York med flera skyskrapor, däribland Australiens högsta allt byggt precis intill stranden på en sandbank, vilket betyder att alla stora byggnader förr eller senare kommer att kollapsa.
Vi hittade en mysig bakgata intill en park och inloppet till havet där vi övernattade. Efter det var dåligt väder gjorde vi inte så mycket förutom att spela vårt älskade kortspel 500. Jag fyndade i och för sig ett par förtjusande flip-flops för 10 dollar. Då och då dök dock solen upp och vi förstod anledning till att folk inte gillat Surfers Paradise så mycket, skyskraporna är nämligen så höga att de på eftermiddagen skuggar hela stranden!

Byron-Surfers

Vi har redan nämnt att vi haft otur med vädret men kanske inte riktigt hur illa det har varit. Just nu är det längs hela guldkusten (precis där vi är) de värsta översvämningarna någonsin och man tror inte man någonsin kommer att uppleva det så här illa igen. Det har blåst upp till 110 km/h, regnat i flera dygn, träd har blåst omkull, människor har varit tvungna att evakuera, några har avlidit till följd av bråte som flugit runt. Översvämningarna har stigit upp till 10 m och än så länge är detta den värsta naturkatastrofen på vissa ställen sedan 1974.
Mitt i allt kör vi omkring och sover i vår bil. Vi försöker utnyttja varenda solstråle vi får och grillade de godaste hamburgarna någonsin den första dagen med uppehåll. Annars fördriver vi tiden med att spela kort, kort, monopol, lite mera kort osv. Trots det ser man inte många sura miner för vi hinner ju faktiskt bada, träna, handla och leka trots att det regnar.
Sträckan från Byron Bay till Surfers Paradise gjorde vi på 3 dagar med en mellanlandning i Tweed Heads/Coolangatta varifrån vi i disig men vacker solnedgång kunde se Sufers Paradise skyskrapor långt borta i horisonten.

Byron Bay och Nimbin

Byron Bay var precis så bra som de flesta sagt till oss. Restauranger, kaféer, barer, nattklubbar blandat med otroliga stränder gjorde den förvånansvärt lilla staden väldigt trevlig. Första dagen strosade solen, vi badade, strosade runt i staden och sög in oss alla intryck, människor igen!
På kvällen satt vi i vår kära bil, spelade kort och drack lite gott australiensiskt 60 kronor för 4,4 liters vin innan vi gick och dansade på klubben som hade campingbord som man fick stå på (lovordad klubb av Jack). Stämningen var lite sisådär, alla kändes lite ruffiga och så träffade vi dryga svenska, usch vad skämdes över dem.
Annars hände inte så mycket i Byron förutom att det blev dåligt väder, mina surfdrömmar gick i kras och alla svor över vädret. Vi hann dock med att grilla korv och säga hej då till vår liftare, Matt.
Eftersom vädret var så tråkigt beslutade vi att göra en dagsutflykt till Nimbin, den beryktade hippie staden. Vi kom dit sent på kvällen och betalade någon skum kille 10 dollar var för att sova på hans tomt, det var menat att det skulle vara en camping, senare visade det sig dock att han var mycket trevligt. Nimbin var verkligen en hippie stad, alla försökte sälja och röka gräs, bodde ute i djungeln i konstiga hus och gick runt i regnbågsfärgade kläder. Intressant att se men troligtvis den inte det första stället man skulle vilja bo på, en dag räckte.

Bilder från Bellingen

Vår underbara campervan

Nu ska jag berätta för er om vår bil, vår underbara kära campervan där vi alla fem har sovit i nästan en vecka snart. Matt som har varit med oss fram till Byron Bay där vi är nu har precis lämnat oss för att åka upp till Brisbane för att söka jobb. Matt är för övrigt en kille vi lärde känna i Mildura.

Tillbaka till vår kära bil, ja det är en campervan med spis, rinnande vatten, diskho, matbord och plats för fem att sova i. Bilen är lagom hög så att man kan stå upp i den och när det är dags att sova möblerar man om lite så att tre kan sova där nere och två där uppe. Man drar ut några träskivor som bilder två sovplatser där uppe, där jag och Jonathan har myst i några dagar nu. Det är ingen stor bil för er som tror det, men det är mycket kärlek i bilen. Och för oss som i Nya Zeeland var tvungna att leta tältplats varje kväll är detta rena lyxen.

Men hur som helst, från första stund när vi hämtade bilen har det varit problem. Det hela började med att bilen bara var utrustad för två personer och inte fem vilket betydde att vi var tvungna att köpa allt för att komplettera som sovsäckar, tallrikar, bestick osv. Självklart betalde Campertravel våra utgifter och vi såg det mest som en rolig grej att få köpa alla grejer själv. Sedan första kvällen märkte vi att lamporna inne i ”vardagsrummet” inte fungerade och att bordet på utsidan av bilen var sönder. Så vi köpte lite ytterligare saker för att laga vilket inte störde oss så mycket heller. Alla vi var helt fokuserade på hur skönt det skulle bli att ha rinnande vatten men första gången vi skulle fylla på vattentanken som skulle rymma 60 liter märkte vi att allt vi fyllde på läckte ut igen. Så det var bara att köpa super duper uberbra silvertejp (som för övrigt är limegrön i detta land) och försöka laga tanken. Vilket vi inte lyckades med så nu rymmer tanken ungefär 5 l resten läcker ut. Men vårt humör droppar inte så lätt och vi ska istället ringa och försöka få rabatt på det slutgiltiga priset för rinnande vatten är en stor del av den komfort som vi betalar för, och eftersom så mycket annat har varit fel på bilen är det värt ett försök.

Ja jag vet det blir lite utdraget men höjdpunkten har inte kommit än! Nu är bilen inte körbar längre. Växellådan har pajat, vilket inte var så otippat eftersom 3:an i princip var omöjlig att få i redan när vi hämtade bilen. Vad som hände var att kugghjulen måste ha låst sig för efter att vi hade parkerat bilen och skulle köra iväg igen gick det inte att få i en enda växel, allt hade låst sig. Så vi blev bogserade till Byron Bay där vi ända hade planerat att stanna några dagar och för att göra historian ännu bättre fick vi ställa bilen i ett öppet garage på baksidan av en bensinmack. Inte den bästa utsikten men parkeringen är gratis! Och idag blev bilen upphämtad och det kommer att vara en dröm att köra bilen med en helt ny växellåda. Förhoppningsvis kommer även 3:an gå att lägga i. Ja detta är vår kära campervan.

Bellingen

När vi körde genom staden eller byn rättare sagt tänkte vi nog alla, ”Vad f*n ar det här för håla”. Det tog nämligen ynka 30 sekunder att köra genom hela centrum. Efter lite om och men parkerade vi bilen bredvid floden rakt framför en skylt som löd ”Camping strictly forbidden”. Utan några förväntningar över huvudtaget promenerade Bella och jag in till staden morgonen därpå. På bara någon minut blev vi båda förälskade i den här lilla hippie staden. Precis som guideboken sa var staden fylld av nygamla second hand butiker, eko-kaffer, restauranger och andra pysselaffärer. De allra flesta som bodde i staden verkade ha fastnat i 70 talet och gick runt i mångfärgade t-shirtar, sjalar, hippie byxor, Converse skor och dreadlocks. Vi strosade runt och gick in och ut i massa butiker och fyndade faktiskt en del. Bella köpte en bok för en dollar och jag hittade en gul Adidas tröja signerad av sångaren till ett amerikanskt punkband, precis den sortens tröja jag ville ha!
Frestelsen från alla fik blev till slut för stor och jag bjöd Bella på en bärsmoothie och chokladbit.

På eftermiddagen begav oss vi till det mytomspunna Promise land ute på landsbygden, Vi hade hört talas om detta ställe av två tyskar och ett butiksbiträde. Vägen dit kändes som den perfekta början till en skräckfilm, en liten kurvig väg mitt i mörka skogen mitt ute i ingenstans. Väl framme var landskapet helt fantastiskt men påminde mer om de Schwesiska jurabergen än Australien. Vi promenerade runt i skogen, badade i en iskall flod och njöt av en otroligt god nudellunch innan vi var nöjda och begav oss därifrån.

Port Macquarie

Eftersom vi i guideboken läst om ett koala sjukhus i Port Macquarie styrde vi bilen mot denna stad. Vad vi visste om Port Macquarie var att det skulle vara en vacker hamnstad med långa och många stränder. Och visst det lät hur bra som helst så när vi parkerade bilen på en kulle vid stranden tänkte vi inte så mycket på hur det såg ut utan åt vår mat och kröp sedan till kojs.

Men dagen efter när vi vaknade och nyvakna gick ut ur bilen fick vi nog alla en chock. Solen speglade sig i vattnet och vart man än kollade sträckte sig stränderna oändligt långt. Man kan ju helt klart säga att vi hade valt en perfekt campingplats för natten med utsikt över hela hamnen och stränderna. Efter första morgondoppet, förvånansvärt varmt, på färden upp längs kusten stod gröt och Monopolspel på menyn. Ja det är inte varje dag man får spela Monopol med utsikt kan jag säga.

Vad vi hade läst i guideboken var att det kl 3 skulle vara en gratis guidad visning runt på koalasjukhuset så kl 3 var vi där, precis lagom tills guidningen och matningen av koalorna skulle börja. Ja jag vet att de äter i princip varje vaken minut men eftersom de är på ett sjukhus får de en specialblandning av havremjölk och vitaminer, vilket de glupskt slukade i sig. Helt otroligt söta djur, nästan som fantasidjur och det var helt otroligt att äntligen få se dessa djur. Alla vi svävade omkring som på moln med ett leende på våra läppar. Otrolig syn var det.

Vad jag inte visste om koalorna, alla vet ju att dessa underbart söta djur kan sova upp till 20 timmar, är att de sover så många timmar om dagen för att deras eukalyptus diet inte är tillräckligt näringsrik. Att de sover för att i princip överleva eftersom deras diet inte räcker till. De har sina knep, utöver att sova så mycket rullar de även ihop sig till en boll vid kalla temperaturer för att spara energi.

Ni kommer att älska bilderna som vi tog. Ler fortfarande när jag tänker på dem.

Blue Mountains

Det tog emot en hel del att lamna Jack och hans familj, vi blev ju sa bortskamda och det var sa mysigt att vara i ett riktigt hem igen och sova i en bred sang, underbart. Trots det var vi alla valdigt uppspelda nar vi traffades for att hamta bilen vi hade hyrt. Det borjade dock mindre bra nar vi hade fatt fel adress och gatt en kilometer i onodan, med all packning!
Efter att ha signerat lite papper osv var vi antligen pa vag och vart forsta mal var Blue Mountains utanfor Sidney, trodde vi, sedan upptackte vi att vi fatt for fa tallrikar sovsackar osv i bilen. Ett x antal samtal och timmar senare hade vi inhandlat allt som fattades och faxat alla kvitton till foretaget sa de skulle betala tillbaka det vi lagt ut. Klockan var da redan fem pa eftermiddagen och vi hann ca halvvags till Sydney innan vi blev for trotta och stannade for att sova. Dagen darpa korde vi de resterande 400 km till Sydney dar Isabella och jag fixade ombokningen av vara flygbiljetter och efter ytterliggade nagra timmars korning var vi antligen framme i Blue Mountains. Vi hittade en fin utsisktplats att sova pa och vaknade till en underbar utsikt over de bla bergen.
Vandringen i Blue Mountains var mer an promenad men inte samre for det. Omradet har fatt sitt namn eftersom eukalyptustraden slapper ut en gas som ger skogen en bla skimmer i ljuset. promenaden tog oss ca 2 timmar och vi hann med att se det som kannetecknar Blue Mountains, namligen The Three Sisters som enligt legenden ar dottrarna till en Australiensisk Gud som la en fortrollning pa dem.

Vad som hant i ultrarapid

Tyvar kan jag inte lagga ner sa mycket tid pa att skriva om vad vi gjort i Melbourne da vi bara har 9 minuter kvar har hemma hos Jack innan vi maste bege oss till taget for att hamta var van!
Istallet for en utforlig redogorelse blir det punktform, detta har alltsa hant:

• Vi har varit pa en australiensisk fotbollsmatch med Jack och hans vanner
• Vi har strosat omrkin i staden
• Vi har gatt pa konstutstallning och bl a sett en malning fran en av Jack vanner
• Vi har blivit overgodda har hemma hos Jack
• Vi har varit ute pa krogen och dansat med Jack (inte bara han dock)
• Vi har besokt Melbournes lyxhotell och dess Casino
• Vi har kopt en guidebok over ostkusten och samtidigt stott pa en tjej vi traffade pa Fiji men som bor har i Melbourne (varlden ar liten!).
• Vi har besokt Melbourne Universitet, Bella funderar att gora en utbytestermin har
• Vi har strosat runt i botaniska tradgarden
• Bella och jag har kakat mysiga luncher
  
• Strosat runt i Vietnamesiska kvarteren

Bilderna ser ni i inlagget innan detta. Att tillaga bilden pa kottbutiken ar dar for detta ar Jacks jobb!

Bilder fran Melbourne

Bilder fran Campingen

Otroligt

Jag har foralskat mig i Melbourne. Melbourne i sig ar en valdigt europeisk och kulturell stad med olika folkfester nastan aret runt. Just nu ar det host har och vara tva forsta dagar var ganska molniga men dagen idag har varit solig och helt underbar. I city finns det valdigt manga vackra parker och staden har aven mycker vatten, i och runt omkring centrum. Det ar svart att satta fingret pa vad som ar sa harligt med Melbourne i min mening, men det ar charmigt. Ja charmigt ar ett bra beskrivande ord. Fikakulturen ar utbredd har sa de flesta gator ar kantade med mysiga fik och restauranger. Alla hus och byggnader ar valdigt detaljrika, staden paminner faktiskt lite om london dock inte lika hektisk, vilket ger en mysig kansla. Det bor nastan 4 miljoner i och runtomkring Melbourne men stammningen ar faktiskt valdigt avslappnad anda. Folk stressar inte runt pa samma satt som i Stockholm utan kanns faktiskt lagga marke till vad som hander runt omkring dem och de verkar njuta av det. Sen att det ar en valdigt stor kulturell mangfald har har bildat olika kvarter runt om i staden, till exempel vietnamesiska, grekiska och kinesiska kvarteren.

Ja vad ska jag saga, har skulle jag kunna stanna ett bra tag.

Helt underbart!

Ojojoj vi har blivit sa otroligt bortskamda och ompysslade har, nastan sa mycket sa att allt kanns som en drom. Helt otroligt att fa ha spenderat nagra dagar i ett varmt, harligt och livligt hem. Ni far snart veta vad vi har gjort under vara underbara dagar har men forst nu maste jag ater igen bli bortskamd med otroligt god mat. Man kan nog ha det varre an vad vi har det just nu.

Jacks hus

Nu har vi kommit till Melbourne och har avnjutit en supergod frukost bestaende av agg, bacon, tomater, svamp, fullkornsbrod och riktigt gott kaffe hos Jack. Jacks mamma Jennie var supertrevlig och skamde bort oss som bara den. Jack ar killen som vi traffade i Revelstoke som ar hur trevlig, glad och go som helst. Och det ar alltsa har vi ska bo fram till pa mandag och vi har fatt ett eget rum med en dubbelsang. Jag maste erkanna att jag ser fram emot middagen som vi ska bli bjudna pa ikvall, stek star tydligen pa menyn. Mums! Men nu ar det dags att utforska staden, kanns riktigt skont att vara tillbaka i en storstad igen. Antligen ska vi fa se lite mera av Australien.

Slutet pa en era

Da var det alltsa over. Har frenetiskt skrubbat bort de sista vitloksresterna under en lang och skallande varm dusch. Men hur hart man an skrubbar sitter lukten kvar anda, till och med mina tar luktar vitlok. Tarna kom igen! Sista steget blir att tvatta alla jobbklader och sedan kan jag lagga det bakom mig. For er som undrar har det inte alls varit farligt trakigt att jobba pa vitloksfabriken, manniskorna man jobbar med fran hostelet ar hur trevliga som helst och det ar bra betalt. Men det ar otroligt monotont och aven fast tiden gar forvanadsvart fort sa inser man hur viktigt det ar att ha ett stimulerande jobb. Stimulansen pa vitloksfabriken var lika med noll, man var ett nummer som personalen skrev upp varje dag och under mina 2 manader dar halsade den fast anstallda personalen pa mig 0 ggr. Kommunikation bedrevs via A4 lappar som sattes upp i fikarummet dar det bland annat stod att om vi fortsatter att komma forsent fran rasterna far vi sparken pa flacken. Intressant att fora kommunikation med sina anstallda via papperlappar.

Hur som helst jag ar lycklig.

Sista dagen

Antligen!

Sista dagen pa vitloksfabriken idag! Varje timme kommer garanterat att kannas som en evighet men aa vad otroligt skont det ska bli att aldrig mer jobba dar igen!!!

Lill-Erik

Som ni sakert last pa tidigare inlagg har bade Felix och jag haft lite tunt med jobb men sedan en vecka tillbaka jobbar jag (jobbade, hade sista dagen idag) pa en vindruvsfarm 9 1/2 timmar per dag med 17.50 dollar per timma, bra jobb med andra ord. Till poangen, igar efter att ha sovit stadiga tva timmar eftersom jag jobbade natt pa en bar har i Mildura sa stod jag pa vindruvsfarmen och vek och stamplade kartonglock. Jag kande mig precis som Lill-Erik i Bert serien da han viker tusentals pizza kartonger for att samla pengar till klasskassan sa hela klassen ska kunn aka pa kollo. Dock fick Lill-Erik (som pa den lonen trodde han skulle bli miljonar) bara nagra ore per karton medans jag fick timmlon, likhet finns dock! Uppskattningsvis stamplade jag val ca 1000 kartonger (minst) pa 6 timmar.
Allt gott har dock ett slut och idag var som sagt min sista dag men jag fick berom av min bonde som aven visade mig sin mycket sallsynta vitsvansade kanguru!

Svavar fortfarande pa moln

Och for att toppa alla dessa goda nyheter ar det dags for godiskvall ikvall. Pa menyn idag star en halv kaka mork hallonchoklad och en halv kaka choklad med rostad mandel. Detta ar fran Cadburys lite finare choklad men eftersom det var pa rea slog vi pa stort. Och sjalvklart for att inte glomma har vi salt & vinagerchipsen. Kan inte vanta tills Jonathan kommer hem fran jobbet sa jag far satta tanderna i himmelriket.

Ja jag har dock en sak att erkanna, nar vi hade kopt chokladkakorna gomde Jonathan dessa for att jag inte skulle ata upp allt. Men nar Jonathan och Felix jobbade pa O'malleys igar med att plocka glas pa nattklubben stotte jag av "misstag" ihop med chokladen. Jag syndade. Jag tog nagra bitar fran den ena chokladkakan men nar Jonathan under natten kom hem hade jag sa daligt samvete att jag erkande. Men jag tror att han fortfarande tycker om mig. Det kanns i alla fall som det.

Herregud JA!

Nu hander det valdigt mycket pa en och samma gang. Biljetterna hem ar ombokade, en campervan med plats for 5 ar bokad for en manad, bussbiljetter till Melbourne ar kopta och flygbiljetter fran Cairns till Sydey ar bokade.

Hej och ha allt har hant sa snabbt att jag inte riktigt hunnit lugna ner mig annu. Men vad detta betyder ar alltsa att nu pa torsdag 21.45 bordar vi en buss som tar oss till Melbourne dar vi ska mota upp med Jack, ni kommer val ihag Jack fran Revelstoke, och nagra dagars sightseeing innan vi hamtar ut var hypercoola campervan med bade kokplattor och kyl. Sedan blir det 4 veckors camping upp langs ostkusten. Aa det kommer bli helt underbart!

Vi har redan varit har i Mildura i 2 HELA manader och det ar med blandade kanslor jag lamnar staden. Mildura far ens sjal att ruttna men pa nagot satt har det sin charm da det verkligen inte finns nagonting att gora och man sparar pengar. Men det ar verkligen inte pa detta satt man ser Australien sa det ar det dags for nu. WOHOOO!!