Slutet pa en era

Da var det alltsa over. Har frenetiskt skrubbat bort de sista vitloksresterna under en lang och skallande varm dusch. Men hur hart man an skrubbar sitter lukten kvar anda, till och med mina tar luktar vitlok. Tarna kom igen! Sista steget blir att tvatta alla jobbklader och sedan kan jag lagga det bakom mig. For er som undrar har det inte alls varit farligt trakigt att jobba pa vitloksfabriken, manniskorna man jobbar med fran hostelet ar hur trevliga som helst och det ar bra betalt. Men det ar otroligt monotont och aven fast tiden gar forvanadsvart fort sa inser man hur viktigt det ar att ha ett stimulerande jobb. Stimulansen pa vitloksfabriken var lika med noll, man var ett nummer som personalen skrev upp varje dag och under mina 2 manader dar halsade den fast anstallda personalen pa mig 0 ggr. Kommunikation bedrevs via A4 lappar som sattes upp i fikarummet dar det bland annat stod att om vi fortsatter att komma forsent fran rasterna far vi sparken pa flacken. Intressant att fora kommunikation med sina anstallda via papperlappar.

Hur som helst jag ar lycklig.