Bellingen

När vi körde genom staden eller byn rättare sagt tänkte vi nog alla, ”Vad f*n ar det här för håla”. Det tog nämligen ynka 30 sekunder att köra genom hela centrum. Efter lite om och men parkerade vi bilen bredvid floden rakt framför en skylt som löd ”Camping strictly forbidden”. Utan några förväntningar över huvudtaget promenerade Bella och jag in till staden morgonen därpå. På bara någon minut blev vi båda förälskade i den här lilla hippie staden. Precis som guideboken sa var staden fylld av nygamla second hand butiker, eko-kaffer, restauranger och andra pysselaffärer. De allra flesta som bodde i staden verkade ha fastnat i 70 talet och gick runt i mångfärgade t-shirtar, sjalar, hippie byxor, Converse skor och dreadlocks. Vi strosade runt och gick in och ut i massa butiker och fyndade faktiskt en del. Bella köpte en bok för en dollar och jag hittade en gul Adidas tröja signerad av sångaren till ett amerikanskt punkband, precis den sortens tröja jag ville ha!
Frestelsen från alla fik blev till slut för stor och jag bjöd Bella på en bärsmoothie och chokladbit.

På eftermiddagen begav oss vi till det mytomspunna Promise land ute på landsbygden, Vi hade hört talas om detta ställe av två tyskar och ett butiksbiträde. Vägen dit kändes som den perfekta början till en skräckfilm, en liten kurvig väg mitt i mörka skogen mitt ute i ingenstans. Väl framme var landskapet helt fantastiskt men påminde mer om de Schwesiska jurabergen än Australien. Vi promenerade runt i skogen, badade i en iskall flod och njöt av en otroligt god nudellunch innan vi var nöjda och begav oss därifrån.