Stora och små fåglar

Tänk hur mycket inverkan på ens humör vädret har, hur mycket jobbigare livet blir när det är regnigt och kallt och precis så var det på vägen till och i Dunedin. Som tur är har vi en bil att sitta och äta, läsa, spela kort, ja kort och gått leva i men fem personer med packning i en femsitsig bil blir det lite trångt efter ett tag. Den främsta anledningen till att vi åkte till Dunedin var att se albatrossarna och de syntes tydligen bäst då de blåste mycket då de helst glidflyger och inte flaxar med vingarna. Vi tog oss till den udden i Dunedin där de häckar och det var det enda stället i hela världen albatrossen häckade på fastlandet! Bella, Erik och jag tog en guidad och fick lite fakta om albatrossarna som jag tänkte presentera här:

• albatrossen väger ca 8-9 kg


• de har ett vingspann på upp till 3,3 meter!


• flyger i en hastighet upp till 125 km/h


• har oftas bara en partner i livet, skilsmässor händer men är inte vanligt förekommande


• ungfåglarna festar i några månader varje år tills det hittar sin partner

Oj, jag höll på att glömma att vi kört på världens brantaste trafikerade bilväg för den finns nämligen i Dunedin och har en lutning på 19 grader. Varje år anordnas en löptävling upp för den men vi nöjdes oss med att köra bil upp och ner för den vilket var mer än tillräckligt då vi lyckades helt och hållet slita ut högra frambroms på bilen (vi ringde till bilfirman och en indier talade gladeligen om för oss att det var inga problem, det hände ofta och att det bara var att spola bromsarna med vatten?! Och nej det fungerade inte men vi klarade oss i alla fall ända upp till Christchurch där vi är nu).

Precis när solen höll på att gå ner runt nio tiden på kvällen bevittnade vi en av de häftigaste naturupplevelserna hitills på resan nämligen när de blåa dvärgpingvinerna simmade in till stranden och gick upp för att mata sina ungar. Det var på samma udde som vi tidigare skådat albatrossen som dessa underbara små fåglarna kom upp när mörkret började falla. Det var mörkt ute och ganska svårt att se dem men de få lampor som fanns lös upp tillräckligt att man kunde se dessa 30 centimeters höga pingviner vandra upp för kullen. Vi alla blev helt förtjusta i dessa små varelser, det såg så overkligt ut, speciellt efter alla animerade filmer om pingviner som vi alla har sett och älskat.

Moeraki bumblingarna som vi körde förbi på vägen till Christchurch