Taupo och 45 sekunder fritt fall

Efter var improviserade bergsklattring begav vi oss till Taupo, en relativt stor stad jamfort med manga andra stader vi passerat eller overnattat i. Taupo ligger langs med Lake Taupo som ar en sjo till ytan lika stor som Singapore sags det. Eftersom det var en sjo var vattnet varamare och vi korde en rugby/apan i mitten lek i vattnet innan middag. Efter att ha kastat oss hit och dit borjade vi dra oss upat mot nattens campingstalle som var en val undanskymd rastplats med vacker utsikt. Till middag blev det spaghetti och tomatsas med kal, ja vi ater fortfarande kal i princip varje dag for det finns inget som ar billigare i varlden an just kal. En dag kanske vi avancerar till rodkal, men an sa lange haller vi oss till den traditionella kalen.
Pa morgonen nar vi vaknade pirrade det till lite i magen nar vi kom att tanka pa vad vi hade bokat in for dagen. Namligen fallskarmshopp! Alla utom Erik hade bestamt sig for att kasta sig ut ur ett plan var en bra sak att gora och ju narmare den inbokade tiden vi kom desto fnittrigare blev vi. Efter att ha degat pa internet nagra timmar, da de senaste inlaggen skrevs till er, begav vi oss ut till flygplatsen. Val dar var det massa information och vantetid och Jesper och Niklas fick aka med det forsta planet medan jag och Jonathan fick sitta och bli mer och mer nervosa. Val i planet kandes det overkligt men ju hogre vi steg desto snabbare borjade hjartat att sla och ett tag borjade jag fundera pa varfor man overhuvud taget gor nagonting sadant. Men det fanns inte mycket att gora at saken, man satt som en liten trasdocka fast i instruktorens sele och nar dorrarna drogs upp och man satt och dinglade med benen utanfor planet hoppade hjartat over nagra slag. Och sedan foll man!
Helt otroligt var det och efter de 45 sekunderna fritt fall lostes fallskarmen ut och jag fick testa pa att styra. Min instruktor gav mig en guidad tur over staden och avslutade med: so that's the end of the guided tour, welcome to my office.