Waitomogrottorna

07.30 ringde Bellas mat och sov klocka, nu var det dags för jogging! Benen kroknade fortare än någonsin kändes det som men det kändes riktigt skönt att röra på kroppen igen. Dagen spenderade vi på en inom surfarkretsen världskänd strand strax utanför Raglan. Här hålls årligen stora surftävlingar och den milslånga stranden lockar dit surfare från hela världen genom sina långa vågor. Vi kände oss lite utanför eftersom vi i princip var de ända som inte surfade. Vi lovade dock oss själva att vi ska ta tag i det någon gång under resan, troligtvis i Australien där vattnet är lite varmare än här.
På eftermiddagen körde vi söderut och passade på vägen på att ta en kort avstickare och besöka Bridal Veil falls, ett vattenfall på 55 meter, rätt så maffigt!
När solen började gå ner slog vi upp vårt tält vid en tillfällig parkering som var till för ett bröllop som skulle äga rum dagen därpå. En mycket trevlig gräsplätt där vi kunde njuta av några öl, pasta med korv och lite kortspel.

I vår guidebok över Nya Zeeland stod det om tre huvudmål man inte fick missa på Nordön och de var:
Bay of Islands
Waitomogrottorna
Rotorua och dess varma källor

Vi litade på boken och begav oss söderut mot Waitomogrottorna för att uppleva ”black water rafting” vilket innebar att man åkte runt i en vattenfylld grotta med en bilring att sitta på, hoppade ner för några vattenfall och fick beundra de berömda lysmaskarna. Turen i grottan tog ca 1 timme och vid vissa tillfällen var vi 60 m under marken. Vattnet i grottorna var riktigt kallt, men alla upplevelser vägde upp det kalla vattnet. Hur häftigt som helst.
Grottorna i Waitomo är kända för just de små larver som i enkla ord hänger i taket i grottorna och skiter lysande. Med det menar jag att deras avföring lyser. Detta tack vare en oxidation av molekyl så det bildas ljus och det utan någon värme! Till en början var vi lite skeptiska till hur många man skulle se men väl inne i grottorna behövde vi inte oroa oss, hela taket var fullt av dem och eftersom där var kolsvart lös lysmaskarnas skit som stjärnor på himlen. Och det är just på det sätter de lurar till sig insekter till att flyga upp mot dem för att fastna i klibbiga trådar de spottat ut och hänger ner från där de sitter. Insekter dras nämligen till öppna rum och eftersom taket ser ut som en stjärnklar himmel lockas att flyga uppåt där det fastnar hos våra små vänner lysmaskarna.
Upplevelsen var helt klart pengarna och lustigt nog stötte vi på två killar som verkade tycka likadant som oss, nämligen de två kanadensarna vi träffat på Wanataki Cruise på Fiji! Världen är liten.